EN SMAK AV TRADITION
Redan på 1400-talet kom de första pepparkakorna till Sverige. På den tiden var det Mellaneuropa som importerade kakan. Man har funnit att kakan fanns i både England och Tyskland under många år innan den kom till Sverige. Med åren har pepparkakstraditionen förändrats i ursprungsländerna och ses numer som en typisk svensk/nordisk tradition. Pepparkakan fick sitt namn på grund av att folk i äldre tider inte kunde skilja kryddorna, utan att den dominerande smaken fick ligga till grund för namnet.
De första pepparkakorna hade inte den för oss så bekanta bruna färgen utan var vita och ofta dekorerade med karamellfärg. Så var traditionen långt in på 1800 talet. Det var kring 1830 som färgen förändrades och det var även då den vanliga hjärtformen uppstod.
Hjärtat brukar ju av tradition förbindas med godhet och snällhet. Kanske har tanken om pepparkakornas goda inverkan på själslivet förbindelse med de hjärtformade kakorna. I dag är det allmänt känt att man blir snäll av att äta pepparkakor.
Försäljning och produktion av pepparkakor började inte öka i omfattning förrän ett femtiotal år sedan. Nyåkers Pepparkakor är i dag ett av de äldsta pepparkaksbagerierna i Sverige med en lång tradition och kunskap. Verksamheten började med att två bröder från Nyåker, på 1950 talet, fick en idé om att sprida de pepparkakor som man sedan generationer bakat i hemmen i Nyåker. Nyåkersbygden var redan då välkänd som pepparkakans förlovade land.
De båda bröderna arbetade fram ett recept på pepparkakor som de började baka. Detta recept används än i dag och är en mycket väl bevarad hemlighet. Nyåkers pepparkakor har p.g.a det egna receptet en mycket egen smak och skiljer sig därför från andra pruducenters pepparkakor.
Genom åren har verksamheten vuxit sig större och större. Numera säljs Nyåkers Pepparkakor inte bara i Sverige utan även i ett flertal länder runt om i världen. Men även om verksamheten har blivit stor så bakas kakorna fortfarande på samma sätt som i företagets begynnelse.
Det är därför som företaget är ”En smak av tradition”